PATETISKA MÄNNISKOR
Patetiska människor som tycker synd om sig sjävla är väl typ det mest tragiska i denna värld. Varför inte bara leva med att man är dum i huvet, lite skitzo eller helt enkelt hatad, lär er acceptera och leva med det så lovar ja att allt blir mycket bättre. Att gå runt och tycka synd om sig själv och tycka att allt är jobbigt ger ju fan ingenting. Förbannad är va jag blir. Visst ni kanske inte haft det lätt i livet, men vem fan har haft det egentligen? Säg en så ska ja ta bort detta inlägg ,slita lös min tunga och slicka mig på armbågen med den(vilket är fysiskt omöjligt om tungan fortfarande sitter fast i munnen, prova, jag lovar, det är sant).
Jag vet inte om det roliga med detta blogginlägg är att jag sitter och skriver om folk som tycker synd om sig själva när dom insett att dom inte har något liv och inte gör något åt det, samtidigt som jag sitter och gungar i en läderklädd högtalarstol i sal 7 på gyro med hela MM07 + Baggen. Eller att majoriteten faktisk provade att slicka sig själv på armbågen under tiden de läste inlägget, eller om det ens finns något roligt med inlägget över huvud taget.
Jag har Kul och är lycklig även fast jag flyttat ca90 mil från en utav Sveriges mest konservativa städer, till en plats utan själ som inte tilltalar mig på något sätt överhuvudtaget.
Om jag lyckats med det så VA FA-AN, då måste ju typ allt vara möjligt...eller?
Jag längtar till klockan blir kvart över tre då jag ska korka upp alkoholhaltig dryck, sjunga högt och dansa villt på Lindvägen tillsammans med dom som är lika lyckligt störda som jag själv.
"Det var här jag föddes, här jag växte upp, här hela mitt liv utformades och här blir jag föralltid kvar"
Jag vet inte om det roliga med detta blogginlägg är att jag sitter och skriver om folk som tycker synd om sig själva när dom insett att dom inte har något liv och inte gör något åt det, samtidigt som jag sitter och gungar i en läderklädd högtalarstol i sal 7 på gyro med hela MM07 + Baggen. Eller att majoriteten faktisk provade att slicka sig själv på armbågen under tiden de läste inlägget, eller om det ens finns något roligt med inlägget över huvud taget.
Jag har Kul och är lycklig även fast jag flyttat ca90 mil från en utav Sveriges mest konservativa städer, till en plats utan själ som inte tilltalar mig på något sätt överhuvudtaget.
Om jag lyckats med det så VA FA-AN, då måste ju typ allt vara möjligt...eller?
Jag längtar till klockan blir kvart över tre då jag ska korka upp alkoholhaltig dryck, sjunga högt och dansa villt på Lindvägen tillsammans med dom som är lika lyckligt störda som jag själv.
"Det var här jag föddes, här jag växte upp, här hela mitt liv utformades och här blir jag föralltid kvar"
Kommentarer
Trackback
