misssolodolo

Efter ca 12 timmars resande är nu målet nära, jag är snart inne i Örnsköldsviks  varma famn igen, Staden jag hatar och alltid vill ifrån, men ändå älskar att återvända till. Men jag stannar inte en sekund i staden utan beger mig mot min själ och mitt hjärta som så vänligt väntat på mig hemma i Norrmesunda.

Det ända som är lite knepigt är frågan om hur jag ska återuppliva min arma rumpa som har strypts från all blodtillförsel i ca 8 timmar i sträck nu. Det gör ont när jag rör mig, det är lite jobbigt men det är väl något jag får ta itu med när jag tvunget måste resa mig upp.

Tacka gudarna för trånga bussar och konstiga människor. Det finns inget bättre än obekvämt resande.
Och Tack Calvin Harris för ditt sällskap.